Dalalitteraturen.se

Författare, poet

Författarporträtt 

Det litterära 60-talet i Dalarna fick en unglitterär injektion tack vare Hans Bing f. 1933 i Stora Tuna. Bing hade hoppat av realskolan och jobbade ett par år i Domnarvets järnverk. Genom en krokig bildningsväg via folkhögskola, teater och universitet erövrade han ett modernistiskt språk som var användbart för debutdiktsamlingen Kommen från gjuteriet (1960). Det blev en frän uppgörelse: Med svåra arbetsmiljöproblem och hälsorisker. Med ackordslaveri som gjort arbetet – “livets goda gåva” – till en svidande piska. Med de lättköpta fraser som mellan “fackföreningständer” maldes fram ur de goda gemenskapsdrömmarna.
Bildspråket är ofta hämtat från gjuteriet: han skrev om “drömmars göt / bytta mot dagligt bröd / kallnade i arbetets formsand”. Den mörka bild som Bing gav blev naturligtvis omdiskuterad. Men ingen kan förneka att den var öppet och ärligt framlagd. Och det saknades inte alldeles glimtar av arbetsglädje: “blåsarnas glada skratt när lyckan gett honom fullgott järn”.

(more…)

Författare, lyriker

Författarporträtt 

I Torrbo, Norrbärke, föddes Werner Aspenström det svåra året 1918. Spanska sjukan tog fadern, en stark arbetare som aldrig varit sjuk: “nu dog han som en fluga, jag hann inte sitta i hans knä”, heter det i Bäcken (1958). Själv blev Aspenström sjuttioåtta år och avled 1997, produktiv som lyriker in i det sista. Pojken kom att växa upp i en kvinnovärld. Han fick färdas lång väg från kroppsarbete fram till läsning och studier, innan han nådde dikten. En station på vägen var Sigtuna folkhögskola 1936-38. Andra etapper i bildningsgången markeras av studentexamen som privatist, universitetsstudier och redaktionell verksamhet för den unglitterära tidskriften 40-tal.

Aspenströms skissbok Bäcken vann snabbt positionen som en klassisk bamdomsskildring. Få texter gestaltar barnets fantasiliv med så övertygande enkelhet, och naturen betraktad med barnets öga är ständigt närvarande i minnesglimtarna. Bäcken är mästerlig även i teckningen av ett landskap med Bergslagskaraktär. Werner Aspenström hade dock redan före Bäcken sökt sig tillbaka till uppväxtåren. Han medverkade i antologin Besök i barndomen (1955) med den tänkvärda uppsatsen “Att återvända är att försonas”. Och i diktsamlingen Hundarna (1954) ingår den centrala diktsviten “Bergslag”. Som lågmälda men verkningsfulla pläderingar för poesins behov av lokal förankring kan man läsa “Ikaros och gossen Gråsten” i Dikter under träden (1956) och “Orter och ställen” i Ordbruk (1976).

Minnesbilder och naturupplevelser i Wemer Aspenströms lyrik och kortprosa är alltid sparsmakade, ofta reducerade till ett minimum av ord. Därigenom får bäcken som rinner genom barndomens landskap och träden som skuggar hemmet även symbolisk betydelse. Just genom denna koncentration och reducering kan han vidga det provinsiella mot det allmängiltiga.
Lars Furuland  

(more…)

Författare

Författarporträtt

Gunder Andersson (f. 1943) kommer från By i sydöstra hörnet av Dalarna. Avesta och Horndal är regionens gamla bruksorter, som utgjort en slags avgränsning kring jordbruksbygden i By som inte fick uppleva någon industriell expansion. I ett självbiografiskt bidrag till dalaförfattarnas antologi med det kluriga namnet Dalkulan (1994) funderar Gunder Andersson över varför han upplevt sina barndomsnejder som bortglömda. Själv kom han att lämna uppväxtårens lantliga omgivningar och sin sociala grupp.

Genom frilansjournalistik tog han sig fram i de rikstäckande medierna och fungerar sedan ett par decennier som kulturjournalist i Aftonbladet. Men vägen till tidningskvarteren var ingalunda spikrak. Han blev en mångsysslare med erfarenheter av kroppsarbete innan han via kvällsgymnasium och universitet kvalificerade sig för 60-talets studentvänster. Men någon medlöpare var han inte. Redan hans första novellsamling Över skaklarna (1973) inger respekt – men inte så mycket för den litterära som den moraliska prestationen. Här mötte läsarna en vilja att pröva vad en klassresa från “folket” till “intelligentian” egentligen innebär. Han såg bristen på verklig kontakt med arbetarna som vänsterns största svaghet.

(more…)

Författare

Författarporträtt 

Född i Grangärde i Dalarnas finnskogsbygd och arbetade som kolare och skogsarbetare i hemtrakten. År 1912 reste han som ombud för nykterhetssällskapet Templarorden och 1914-1915 gick han på Brunnsviks folkhögskola en vinter. Han omkom genom förgiftning på ett hotellrum i Stockholm; sängkläderna hade inte vädrats ordentligt efter en cyanväterökning.  

En av Bergslagens författare har blivit legend. Bilden av Dan Andersson (1888-1920) som den unge döde bland svenska skalder och som ungdomsklubbarnas och folkrörelsernas sångare växte snabbt fram efter hans förtidiga död. Än idag är hans sångbara texter levande litteratur i vårt land. Men under sin livstid fick Dan Andersson föra en heroisk kamp för att kunna etablera sig som författare. För eftervärlden framstår Svarta ballader (1917) som en av 1900-talets allra märkligaste diktsamlingar, men endast motvilligt antogs den av Bonniers. Förlaget ville inte ens betala ett honorar. Debutboken var Kolarhistorier (1914) med sin blandning av mystik och naturalism. Så följde Kolvaktarens visor (1915) med dikter som “Helgdagskväll i timmerkojan” och flera noveller med starkt socialt patos. De halvt självbiografiska romanerna De tre hemlösa (1918) och David Ramms arv (1919) före-grep 30-talets berömda utvecklingsromaner av arbetarförfattarna.

(more…)