Dalalitteraturen.se

Författare

Författarporträtt 

Född i Grangärde i Dalarnas finnskogsbygd och arbetade som kolare och skogsarbetare i hemtrakten. År 1912 reste han som ombud för nykterhetssällskapet Templarorden och 1914-1915 gick han på Brunnsviks folkhögskola en vinter. Han omkom genom förgiftning på ett hotellrum i Stockholm; sängkläderna hade inte vädrats ordentligt efter en cyanväterökning.  

En av Bergslagens författare har blivit legend. Bilden av Dan Andersson (1888-1920) som den unge döde bland svenska skalder och som ungdomsklubbarnas och folkrörelsernas sångare växte snabbt fram efter hans förtidiga död. Än idag är hans sångbara texter levande litteratur i vårt land. Men under sin livstid fick Dan Andersson föra en heroisk kamp för att kunna etablera sig som författare. För eftervärlden framstår Svarta ballader (1917) som en av 1900-talets allra märkligaste diktsamlingar, men endast motvilligt antogs den av Bonniers. Förlaget ville inte ens betala ett honorar. Debutboken var Kolarhistorier (1914) med sin blandning av mystik och naturalism. Så följde Kolvaktarens visor (1915) med dikter som “Helgdagskväll i timmerkojan” och flera noveller med starkt socialt patos. De halvt självbiografiska romanerna De tre hemlösa (1918) och David Ramms arv (1919) före-grep 30-talets berömda utvecklingsromaner av arbetarförfattarna.

 Utgivningen av Dan Andersson är oerhört omfattande som tydligt framgår redan av en så kortfattad bibliografi som den följande. Nya upplagor, utgåvor och urval har avlöst varann, flera olika versioner av samlade verk har utkommit. En rad konstnärligt illustrerade skrifter och mångahanda musiktryck föreligger. Det finns också talböcker, skivor, kasetter etc. Antalet titlar kan beräknas på olika sätt men torde i varje fall ligga kring etthundrafemtio. En huvuddel är publicerade fr.o.m. 70-talets början då författarrätten för texterna upphörde. Troligen är Dan Andersson den mest lästa, sjungna och avlyssnade svenska lyrikern. Forskningen om Dan Anderssons liv och verk har bara vuxit. Den utgör nu en hel litteratur för sig, svår att överblicka.

De första levnadsteckningarna signerades av Anne-Marie Odstedt och Waldemar Bernhard, Dans kamrat på Brunnsviks folkhögskola. Det grundläggande vetenskapliga verket är fortfarande Eric Uhlins stora avhandling från 1950. Personliga tolkningar finns i Gunde Johanssons studier av finnmarkens sångare. Dan Anderssons författarskap under mindre än tio år räcker också till för olika forskarskolor. Gösta Ågren betonar enhetligheten, den fortlöpande utvecklingen och det sociala engagemanget. Jan Arvid Hellström och Jörgen Dicander koncentrerar sig på livsåskådningsfrågorna och den religiösa dimensionen. Dessa olika sidor finns förvisso i författarskapet och kan aktiveras av olika läsare. Tankemodellen “både – och” snarare än “antingen – eller” bör nog prägla diskussionerna om Dan Anderssons egenart. I själva verket behövde folkrörelsernas människor Dan Anderssons grubbel. Dessa sociala och politiska rörelser var ju så rationella i sin samhällsuppbyggnad. Men man behövde också diktare som ställde de irrationella och existentiella frågorna – och gjorde det i djup lojalitet med de kämpande människorna i det gamla Fattig-Sverige.
Lars Furuland  

Verk 

Kolarhistorier
1914

Kolvaktarens visor
1915

Det kallas vidskepelse
1916

Svarta ballader. Dikter
1917

På sju hav (The seven seas) av Rudyard Kipling: Övers. och inl. av Dan Andersson
1918 

De tre hemlösa
1918

David Ramms arv
1919

Chi-mo-ka-ma. Berättelser från norra Amerika
1920

Efterskörd av vers och prosa Urval och förord av Alf Ahlberg.
1929 

Valda brev 1906-1913. Urval och kommentarer av E.R. Gummerus. [Dan Andersson-sällskapets skrifter 8]
1972. 

Valda brev 1914-1920. Urval och kommentarer av E:R: Gummerus [Dan Andersson-sällskapets skrifter 10]
1976 

Hjärtats oro. Dan Anderssons brev till Elsa Ouchterlony, Eva von Bahr,och systern Anna Andersson sammanställda och med kommentarer av Gunde Johansson. [Dan Andersson-sällskapets skrifter 27]
1993 

Samlade skrifter och andra samlingsverk
Skrifter 1-4. Inledande essay av Torsten Fogelqvist
1921-24 

Samlade skrifter. Minnesupplaga. 1-5.
1930

Tryckt och otryckt. Urval och kommentar av Bertil Lauritzen.
1942 

Den röda rosen. Dikter och visor publicerade i Ny Tid 1917-1918 [Dan Andersson-sällskapets skrifter 6]
1970
Kulturjournalistik Förord av Gunde Johansson [Dan Andersson-sällskapets skrifter 7]
1971 

Lördagsbetraktelser. Black Jim” i Göteborg. [Red. och inl. av Gunde Johansson]
1971 

Vildmarksliv och andra berättelser
1971
Brödkortsromantik. Reportage och artiklar publicerade i Ny Tid 1917-1918. [Förord av Gunde Johansson]
1972
 

Nattvandrare. Okända dikter funna och kommenterade av Gösta Ågren
1972
 

En spelmanssaga. Okända berättelser funna och kommenterade av Gösta Ågren
1973 

Sorgmarschen. Novellsamling Förord och kommentar av Gösta Ågren.
1973
Milrök. Okända dikter och berättelser funna och kommenterade av Gösta Ågren
1974 

Mot mörkret. Okända kåserier funna och kommenterade av Gösta Ågren [Dan Andersson-sällskapets skrifter 9]
1974 

Samlade skrifter . 1-10. Red. av Gösta Ågren.
1978 

En av dessa många hemlösa. Okända texter Red. och kommentarer Gösta Ågren
1983 

Tjärbrännare och andra kåserier och berättelser. Förord av Gunde Johansson
1986 

Samlade dikter.
1986
Dan Anderssons dikter. Kommentarer Gösta Ågren, inl. Thorstein Bergman, ill. Sven Ljungberg.
1988
 

Citat 

Hemlängtan

Jag är trött, jag är led på fabriken,
jag vill hem till jordhöljt bo,
till min koja vid Blodstensmyren,
i de gröna gömmenas ro.
Jag vill leva på bröd och vatten,
om jag endast strax får byta
allt gasljus och larm mot natten
där timmarna tysta flyta.

Jag vill hem till dalen vid Pajso,
till det gräsiga kärret vid So,
där skogarna murgrönsmörka
stå i ring kring mossig mo,
där starrgräs i ånga växer
vid källor som aldrig sina
och där växter väva i jorden
sina rötter silkesfina.

Jag vill hem till dalen vid Kango
där ljungen står brinnande röd
som ett trots i flammande lågor
framför höstens hotande död –
där fjärilar, färggrant glada
på mjöliga vingar sväva
och tunga, sjungande humlor
i den svällande myllan gräva.

Jag vill hem till det fattiga folket
som svettas i somrarnas glöd,
som vakar i bittra nätter
i envig mot köld och nöd. –
Jag vill dit där molnen gå tunga
under skyn där stjärnor skina,
och där obygdsforsarna sjunga
i takt med visorna mina.

Ur Kolvaktarens visor. 1915