Dalalitteraturen.se

Författare

Författarporträtt

Annalisa Forssberger från Stjernsund svarade fr.o.m. 30-talet för prosa från Bergslagen med kvinnoperspektiv, vilket på sin tid innebar en litterär förnyelse i daladikten. Hon var tjänstemannabarn från Stjernsund men gifte sig med en arbetare i Långshyttan. Livsbanan förde henne alltså över klassgränser. Hon flyttade samtidigt från ett gammalt bruk till en ort med ett modernt järnverk.

Arbetarhustrun som hemmafru och mor står i centrum för den realistiska romanen Högt över oss är hyttan (1939). Den är laddad av spänningar mellan manligt och kvinnligt, mellan yrkesarbetare och hemmamödrar. I Mörk idyll (1948) erkände Annalisa Forssberger sitt “skumma och borgerliga förflutna” (som hon självironiskt uttryckte det). Hon nådde fram till en ny uttrycksform och kunde gå vidare med stämningsrika och impressionistiska glimtar av brukskvinnornas liv inom olika samhällslager.

I den finstämda boken Brandgatan (1959) åtskiljs könen av den symboliska brandgatan. En tydlig gräns går också mellan tjänstemanna- och arbetarfamiljerna. Romanen är en mosaik av novelliknande episoder, lyriska prosaskisser och essäistiska inslag, t.ex. ett lysande avsnitt om musiken inom olika skikt av brukssamhället. Den bästa introduktionen till Annalisa Forssbergers författarskap är antologin Färdväg (1988). Detta urval av hennes berättelser sammanställde författarvännerna samma år som hon gick bort. Annalisa Forssbergers verk fr.o.m. Mörk idyll ställer ganska höga krav. Men den som skänker hennes delvis modernistiska prosatexter den tid de kräver får också rikt utbyte av sin läsning.
Lars Furuland

Verk

Barmhärtighetens tempel
1934

Uvertyr
1936

Vardag. Dikter
1936

Högt över oss är hyttan
1939

Resa om natten. Dikter
1941

Mörk idyll. Bilder från ett gammalt bruk
1948

Flykt till våren
1949

Eva hör musik
1953

Breven till Sefine. Anteckningar från en resa
1955

Det förvandlade bruket [Kulturhistoria om Stjernsund med insprängda dikter av svärsonen Stig Sjödin]
1957

Brandgatan
1959

Fyra aspekter på boken
1959

Enid och Eros. Tolv artiklar
1960

Ekon och speglingar. Studier kring Victoria Benedictsson, Johanne Luise Heiberg och Herman Bang
1967

Torgspelet
1968

Ett fönster mot Siena [Prosaskisser från Italien Teckningar Nils Stödberg]
1974

Resa genom Uppland [Kulturhistoria]
1976

Över en tallrik oxsvanssoppa [Prosaskisser Teckningar Gugge Rosenbaum]
 1978

Dagar vid kanalen. Anteckningar förda i Venedig 1983
1984

Minnen från Äppelbo - en herrgårdsflygel på Stjernsund [Kulturhistoria]
1987

Samlade skrifter och andra samlingsverk
Färdväg. Berättelser från åren 1934-1987 [I urval och med inledning av Lars-Åke Augustsson och med bidrag av ivar Ivre och Stig Sjödin]
1988

Citat

I boken Brandgatan berättar Annalisa Forssberger om kvinnornas liv på bruket och skillnaderna mellan tjänstemän och arbetare. Även vid graviditet och förlossning levde kvinnorna skilda liv.

I sällsamma turer, med plötsligt hejdade och återhållna steg gick kvinnorna runt kring det generande faktum att de födde som kor, grisar, igelkottar. De försökte genom alla sina slöjor och ridåer ge ett intyck av att barnen liksom framdrogs ur klädvecken, var där lika plötsligt som trollkarlens kanin. Den orenhet en äldre tid och kyrklig sed häftade vid barnsängskvinnan fanns nog i bakgrunden. De reste ganska länge till Tyskland, de var “på det viset” och de skulle nog “ha smått”. Men ingenting var säkert, allt svävade och antyddes. Omgivningen skulle bibringas intrycket av improvisation.

Bland arbetare och bönder gick man på barnsängsbesök medförande soppa i kruka och annan för ändamålet särskilt tillagad mat. Det ansås inte fint i tjänstemannakretsar: där förelåg varken brist på tjänare eller mat, i varje fall fick det inte antydas. Vindruvor, blommor, presenter till den nyfödde var accepterade. Arbetarhustrurna blev både “med barn” och “på tjocken”, men turer till ett avlägset, förnämt och för manliga fattningsgåvor onåbart Tyskland förekom också bland dem. De var inte främmande för silkesmaskodling. Men trångboddheten, sängbristen kom deras lögntråd att brista. Och när snickare Johansons Emma blev förlöst genom kejsarsnitt gick skriket hon avpressades dygnen före inte bara genom väggarna till grannens. Det skar genom huset, in i nio lägenheters matro vid middagstiden. Vad är det? sa barnen. Låt maten tysta mun, sa deras mor. Men fadern blev blek under verksotet, reste sig och skramlade länge vid vatthinken innan han fick skopan till munnen.Nej så fan, sa han häftigt och gick ut. Det är Eskilssons katta, sa modern och böjde sig mot barnen. Det hör ni väl, det är ju som ett djur -

Sinsemellan, i den allra innersta alkoven, med järnridån fälld mot salongen delade kvinnorna sina erfarenheter. Var och en satt med sin smärtoranson. Någras var större än de andras. Skrik satt ännu fast på deras läppar, huden hade knottrats och märkts som en sandstrand av värkvågen. Magen och låren bar vågmönstret. Vid sängen hos den nyförlösta födde de sin kvinnokropp tillbaka. De strövade länge tillsammans genom landskapet, mellan mjölkböldens kullar och dödssmärtans dal. Vid den sargade porten till natthärbärget dröjde de länge. De bar smärtans insignier. Och hängde inte Kristus en gång naken på korset, berövad allt utom sin kroppslighet?