Hambraeus, Axel 1890-1983
Präst, författare
Författarporträtt
Axel Hambraeus föddes i Västmanland, fick sin första tjänst som präst i Leksand och blev sedan Dalarna trogen. Han var komminister i Orsa, kyrkoherde i Malung och återkom som prost till Orsa, där han stannade i mer än fyrtio år.
Axel Hambraeus har skildrat folklivet i Dalarna i ord och toner, på vers och prosa. Hans berättarglädje och förmåga att skildra vardagslivet i avlägsna byar i Dalarna på ett tankeväckande och medryckande sätt samt hans kristet medmänskliga synsätt som genom syrade allt han skrev tilltalade många. Axel Hambraeus’ noveller, romaner och berättelser om egna upplevelser blev spridda och lästa i stora kretsar.
Siv Hågård
Verk
Himlabågen. Berättelser för söndagsskolan och hemmet
1930
Kopparbågen. Verklighetsskildringar
1931
Människobarn. Berättelser och upplevelser
1933
Mästare i tonernas värld. En samling musikerporträtt
1933
Kyrkan sjunger. Dikter av Axel Hambraeus m.fl.
1934
Gunhild
1934
Det spelar och sjunger. En berättelsebok.
1936
Vårblom
1936
Källorna vid vägen. Små människoskildringar.
1937
Från fjäll och gata.
1937
I julstuga och sommarsal.
1938
De två riddarborgarna. En historia från gamla tider berättad för ungdom.
1939
Vandring och vila. Novller.
1940
Det hände i Uppsala 1541. En pojkhistoria om en märkvärdig bok.
1941
Mauritz i Mosstorpet och andra barnhistorier.
1941
När hjärtat brinner.
1942
Livet är rikt. En berättelsebok.
1944
Vildmark och rosengård. Berättelser.
1945
En adjunkt i Leksand och andra historier.
1946
Gråa stugor, gyllne slott.
1947
Glädjens väktare. Berättelser.
1948
Marit. Historien om en tapper dalakvinna.
1949
Orgelträtan. En sockenstämma i Orsa på 1840-talet. Krönikespel till Moramässan.
1949
Med färglåda och slungsten. Berättelser.
1950
Grim och Irina. En historia om Vite Krist och folket i Dalarnes land.
1951
Skärvor och helhet. Några ord till mina medmänniskor.
1952
Med ljus och lykta. Noveller.
1952
Prästen i Uddarbo. Sången om en vän.
1953
När Jussuf red till Jerusalem och andra små historier.
1953
Spel-Jerkers saga och andra historier:
1954
Per-Magnus bygger. Roman
1955
Näverkonten. Berättelser.
1956
Anneli Bergsmansdotter.
1958
Julros och slåtterblomma. Noveller.
1959
En kvinna for till Halldal. Roman.
1960
Annelis son
1961
Den stora glädjen och andra noveller
1962
Finnmark och fäbod. Skisser ur Hans Vasenius’ minnesbok.
1963
Myren blommar.
1964
Myrens höst.
1965
Myren brinner. En sommarfantasi.
1967
Sjung min fiol. Noveller.
1967
Aino vildmarksflickan
1969
Vandringspräst
1970
Vid klockstapeln. Noveller.
1972
Musikalier. Sju små preludier (för orgel).
19?
O, huru stilla. Sång för en röst med piano.
1924
Melodier från Skattungbyn.
1928
Tre gamla Orsalåter. (Musikhandskrift).
Elegi, violin, piano, op.17.
19?
En gammal Orsavisa.
1969?
Tolv små låtar i dalastil.
1971
Citat
Ur Prästen i Uddarbo
Vice pastorn i Uddarbo, Gustaf Ömark, var på väg till sin expedition från den första frukosten, som hushållerskan Gabriels Hanna lagat. Han kände sig på något underligt sätt ur gängorna. Det var så ovant att komma hem till en färdiglagad måltid, att sitta vid ett bord med en vit duk på - Hanna hade haft med sig åtskilligt i den vägen - att bli uppassad och framför allt att få så god, vällagad mat. Men det var något annat, som bragt Ömark ur gängorna. Han försökte komma underfund med vad det var. Han kände sig som en man som plötsligt dumpit ned på en bekant plats men tagit miste på väderstrecken och inte kunde finna sig tillrätta. Han måste komma till klarhet med vad det vaaar. Hans steg blev allt långsammare. Till slut stannade han och tog av rocken, ty dagen var varm. Fick fram sin tandpetare och “ordnade litet” med tänderna, medan han såg ut över det land som blivit hans. Han såg en stor bred dalgång med bördiga åkrar och ängar och klungor av gråa eller röda hus där byarna låg. Folk var ute på ängarna och slog och hässjade. Som en jättelik ringmur höjde sig runt omkring de mörka bergen, som i norr blånade uppåt fjälltrakterna. I väster lyfte Finnfjället sin kantiga silhuett som ett par trappsteg mot himmelen.
Ömark kände sig högtidlig. Där borta låg kyrkan, liten och grå med sitt leksakstorn. Också det lyfte sig mot himmelen. Ömark började omedvetet läsa de första ord han lärt sig på grekiska. De första fjorton verserna av Johannesevangeliet hade blivit hans trosbekännelse. Han kunde dem utantill: En aaarchä än ho logos…’I begynnelsen var ordet’. Men när han kom till den fjortonde versen, hejdade han sig: Kaj ho lógos egéneto sarx. ‘Och ordet vart kött…’
- Är det hädiskt att tänka det, frågade Ömark sig själv. Men sannerligen om jag har begripit den saken så bra som i dag. Ty har jag inte sett undret rakt framför mina ögon. Jag såg en ängel från himmelen i den där kyrkan i Amerika. Ett helgon, ett andeväsen, något som inte var av denna jorden. Jag såg henne igår, när hon kom in, då vi drack kaffe. Pojkarna påstår att hon inte hade vit klänning utan var gråklädd. Gråklädd! Pyttsan! En ängel gråklädd! Nej vitklädd var hon, om jag inte var från mina innen. Och idag! Ordet vart kött. Ängeln är en vanlig människa, som mjölkar kor och kokar gröt och passar upp vid bordet och diskar och tänker ställa till med tvätt idag, strumptvätt också. Nej sannerligen, om jag inte förstått förut det där, som dom kallar inkarnatonen, så förstår jag det nu. Käre Jesus, vad du måtte blitt förvandlad, när Hanna kunde bli så förvandlad. Och ändå var du lika fin på ditt sätt i din förnedring som Hanna är i sin.
