Dalalitteraturen.se

Författare

Författarporträtt

Martin Koch växte upp i småborgerliga förhållanden på Söder i Stockholm. Fadern som var en bohemisk konstnärsnatur övergav sin familj. Martin sattes av modern i Södra latin men lämnade läroverket 1899 och sökte in vid konstnärsskolor. Som yrkesmålare under flera sommarlov och genom nykterhetsrörelsens sociala arbete lärde Koch känna byggnadsarbetarnas villkor. Han trolovade sig med en arbetarflicka som avled i lungsot, ett tragiskt förlopp som han gestaltat i prosadebuten Ellen (1911).

Martin Kochs berömmelse vilar främst på tre stora romanbyggen åren 1912-16 med skickliga inslag av reportage. Strejkberättelsen Arbetare (1912) handlar om ett arbetarkollektiv i strid med byggentrepenörer. Norrlandskrönikan Timmerdalen (1913) tecknar människoöden under exploateringen av bondesamhällets skogstillgångar. I Guds vackra värld (1916) analyseras storstadens kriminalitet och prostitution mot bakgrund av en stort anlagd skildring av gammaldags bonde- och bruksliv i Bergslagen. Kochs följande böcker Fromma människor (1918) och Legend (1920), som behandlade religiösa frågor, mottogs svalt av kritiken. Då begav sig Koch 1920 som frilansskribent till Paris, där han förde en bohemisk tillvaro. Ett nytt rotfäste i tillvaron fann han 1928 på Lagmansgården i Hedemora. Hit sökte sig under 30-talet en rad unga arbetardiktare för att hylla den gamle mästaren. I staden eller dess omgivningar fanns dessutom flera aktiva daladiktare (Paul Lundh, Kerstin Hed och Nils Bolander) som umgicks med Martin Koch och brukade kallas för Hedemoraparnassen.
Lars Furuland

Verk

Ellen: en liten historia
1911 

Vattendroppen: en historia om nykterhet och broderskap
1912 

Arbetare: en historia om hat
1912

Timmerdalen: en historia om kultur
D. 1 Bondefolk, D.2 Proletärer, D. 3 Kulturmänniskor, D.4 Ungdom
1913 

Vargungarna: skådespel i fyra akter
1913 

Litterära storverk i västficksformat: parodier
1913

Herremakt och folkmakt
1914

Blodet ropar: skisser och ögonblicksbilder
1914

Februaridagarna 1914: ögonblicksbilder från kristiden
1914

Romantiska brev
1915

Det glömda landet
1915

Frihet och frihet
1915

Åland: ett samtal med min vän aktivisten
1916

Guds vackra värld: en historia om rätt och orätt. D.1, D.2
1916 

Fromma människor: skisser och studier från den kristna
föreställningsvärlden i Sverige
1918

Anteckningar på havet: journalistik och poesi i sak
1918

Vargen i Hobo
1918

Upplösningstidens teologi: en stridsskrift
1919

Legend
1920

Proletärdiktining
1929

Svart på vitt
1930

Lyckan (musiktryck)
1936

Mauritz
1939

Dikter; i urval och med inledning av Ingemar Algulin
1989

Martin och Ingeborg: Martin Kochs brev till sin första hustru/
sammanställda och kommenterade av Alli Svedberg
1996

Citat

Ur Arbetare: en historia om hat

Ett skrik gick igenom massan:
- Strejkbrytare! uslingar! Tjyvpack!

De började komma ut ur byggets port den ene efter  den andre, ett sorligt tåg. Poliserna voro där och höllo passagen fri. Från alla håll rusade människor dit, packade ihop sig till en svart, hotfull klump utanför bygget. Men polisen bröt sig fram. Skyddade av blanka kaskar larvade de arbetsvilliga sin törnestig mot staden. Det regnade skrik och grova ord över dem, deras böjda hjässor kröntes med brokiga glosor, steg för steg fingo de trampa sig fram i förakt och hån. Ingen rörde dem, vilket onekligen till största delen var polisens förtjänst. Man såg och sade sitt hjärtas mening rentut, rakt på sak. Det var ett sorl av onda tankar, ibland som ett enda tusenstämmigt rop av hat, men undertryckt, kuvat. Varenda en av dessa krypande strejkbrytare kunde vara säker på, att någon gång förr eller senare möta detta nertystade hat på något annat ställe, där inga blanka kaskar funnos - då skulle det flamma fritt, brännande med lössläppta, heta lågor.

Plötsligt steg sorlet till ett dånande tjut:
- Skrotis!

Ynglingen Jonsson, kakelugnsmakaren, den ende yrkeskunnige, visade sig i porten. Han drog på mun åt sitt nya öknamn, han hade gjort allt för att förtjäna det. Så småningom hördes spridda hurrarop - leve Skrotis! - hur stor är din skrothög, Skrotis?

De närmaste hörde ynglingen svara, leende, lugn och obesvärad:
- Min hög blev aldrig större än di andra gubbarnas!
Svaret spred sig som en blixt - bravo, Skrotis! - de ä tamefan rätt gjort av grabben! - han ä inte så dum - de ä en rolig djävel - leve Skrotis!