Lagerlöf, Selma 1858-1940
Författare, nobelpristagare, första kvinnliga ledamot av Svenska Akademien.
Författarporträtt
Sin barndom och ungdom tillbringade Selma Lagerlöf på herrgården Mårbacka i Värmland och från de sägner, skrönor och romantiska äventyr som hon hörde berättas har hon hämtat stoff till många av de romaner och noveller hon skrivit. Hon utbildade sig till lärare och tjänstgjorde som sådan i Landskrona medan hon arbetade på Gösta Berlings saga, som blev den roman hon debuterade med 1891. Den romantiska berättarstilen möttes av blandad kritik, men sedan Georg Brandes lovordat romanen blev Selma Lagerlöf erkänd som författare och kunde ägna sig helt åt sitt skrivande.
I mitten av 90-talet, när hon mött Sophie Elkan, som blev hennes nära vän och följeslagare på många resor, kom nästa större verk efter debuten, Antikrists mirakler. På en resa i Italien studerade hon och inspirerades av medeltida legender, av folktron, fromheten och vidskepelsen men också av de konflikter som präglade tiden: motsättningen mellan fattiga och rika. Antikrists mirakler hör till Selma Lagerlöfs mest översatta verk och har fått stor uppmärksamhet utomlands.
Sedan Mårbacka gått ur släktens händer bodde Selma Lagerlöf under åren 1892 - 1939 i olika omgångar i Falun, där hon hade sin syster. I novellen Gudsfreden 1898 tog hon för första gången upp motiv från Dalarna när hon berättar om storbonden Ingemar Ingemarsson som bryter gudsfreden och går på björnjakt under julen. Ingemarssönerna återkommer sedan i Jerusalem I och II. Under en resa till Jerusalem hade Selma Lagerlöf och Sophie Elkan träffat en grupp människor från Nås socken i Dalarna, som hade gripits av en religiös väckelse och utvandrat till det heliga landet. Vid hemkomsten sökte Selma Lagerlöf upp släktingarna och fick veta mer om bakgrunden till utvandringen. I första delen av Jerusalem skildrar hon Nåsböndernas liv med storbondesläkten Ingemarssönerna i centrum, där kärleken till den fäderneärvda jorden, den starka viljan och rättskänslan bryts mot den religiösa väckelsen som splittrar bygdens folk. Andra delen av romanen utspelar sig i Jerusalem.
Selma Lagerlöf skrev under 1900-talets första decennier en rad kortromaner, noveller och legender, flera med övernaturliga inslag, en blandning mellan realism och overklighet. Motiv och miljöer till bl.a. Herr Arnes penningar, Dunungen och Körkarlen fann hon i Falun med omnejd. Här arbetade hon också på den läsebok för folkskolan hon åtagit sig att skriva och som resulterade i Nils Holgerssons underbara resa, som kom 1906-07. Boken blev en stor framgång och ges fortfarande ut i stora upplagor runt om i världen.
Selma Lagerlöf fick 1909 nobelpriset i litteratur och kunde tack vare prissumman köpa tillbaka Mårbacka och börja rusta upp den förfallna gården. I hennes senare verk tar hon åter upp motiv från Värmland. I romanen Kejsarn av Portugallien, en av hennes bästa romaner, har hon låtit ett byoriginal som hon mindes från barndomen bli huvudperson i ett starkt drama om faderskärlek.
Sin egen barndom har hon skildrat i Mårbacka, Ett barns memoarer och Dagbok. Många av Selma Lagerlöfs verk har filmatiserats som t. ex. Herr Arnes penningar, Körkarlen, Gösta Berlings saga och Kejsarn av Portugallien.
Siv Hågård
Verk av Selma Lagerlöf
Gösta Berlings saga
1891
Osynliga länkar
1894
Antikrists mirakler
1897
Drottningar i Kungahälla
1899
En herrgårdssägen
1899
Jerusalem 1 - 2
1901 - 1902
Herr Arnes penningar
1904
Kristuslegender
1904
Legender
1904
Nils Holgerssons underbara resa
1906-07
En saga om en saga och andra sagor
1908
Liljecronas hem
1911
Körkarlen
1912
Tösen från Stormyrtorpet
1913
Dunungen
1914
Kejsarn av Portugallien
1914
Troll och människor 1-2
1915 - 1921
Bannlyst
1918
Mårbacka
1922
Löwensköldska ringen
1925
Charlotte Löwensköld
1925
Anna Svärd
1928
Ett barns memoarer
1930
Dagbok för Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf
1932
Höst
1933
Skrifter 1 - 12
1933
Internet-adresser
http://www.albertbonniersforlag.se
Lars sundqvists hemsida. Bra privat sida om Selma Lagerlöf
http://www.xpress.se/~lasu0830/selma1.html
Nobel e-museum. Fakta om nobelpristagare
http://www.nobel.se/literature/laureates/1909
Citat
I Nils Holgerssons underbara resa, som Selma Lagerlöf skrev i Falun kunde hon initierat beskriva den gamla gruvstaden:
Det fanns inte något ställe i Sverige, där Bataki, korpen, tyckte så mycket om sig som i Falun. Så snart som det blev en smula bart på marken om våren, begav han sig dit och dröjde sedan flera veckor i närheten av den gamla gruvstaden.
Falun ligger i en dalsänka, som genomflytes av en kort å. Vid dalens norra ända ligger en klar och vacker liten sjö med grönskande, månguddiga stränder, som kallas Varpan. Vid södra ändan ligger en sjöliknande vik av Runn, som heter Tisken och har grunt, orent vatten och sumpiga, fula stränder, belamrade med allt möjligt skräp. Öster om dalen går en vacker höjdsträckning, som på toppen bär ståtlig tallskog och saftiga björkar och har hela sluttningen klädd med lummiga trädgårdar. Väster om staden går också en ås. Högst uppe är den bevuxen med fattig barrskog, och hela sluttningen är kal, naken, utan träd och gräs, som en riktig öken. Det enda, som skyler marken, är stora, runda stenblock, som ligga utströdda över den.
Falu stad, som ligger i dalsänkan på ömse sidor om ån, ser ut, som om den hade blivit anpassad efter den mark, som den är rest på. På den gröna sidan av dalen finnas alla de byggnader, som ha ett prydligt eller ståtligt utseende. Där ligga de två kyrkorna, rådhuset, landshövdingens bostad, bergslagskontoret, bankhusen, hotellen, de många skolhusen, sjukhuset, alla vackra villor och boningshus. På den svarta sidan åter stå gata upp och gata ner små rödfärgade envåningshus, långa, ödsliga plank och stora, tunga fabriksbyggnader. Och bortom gatorna, mitt i den stora stenöknen, ligger Falu gruva med gruvkonster och hissar och pumpverk, med ålderdomliga byggnader, som stå lutande på den undergrävda marken, med svarta, branta slaggberg och långa rader av rostugnar.
……
Bataki, korpen, älskade allt, som var hemlighetsfullt, allt, som gav anledning till grubbel och funderingar och satte tankarna i rörelse, och mycket sådant fann han på stadens svarta sida. Det hade sålunda varit en stor glädje för honom att söka grubbla ut varför den gamla röda trästaden inte hade brunnit upp såsom alla andra röda trästäder i detta land. Likaså hade han undrat över hur länge de lutande husen vid kanten av gruvan skulle kunna bli stående. Han hade funderat på den stora Stöten, den ofantliga öppningen i jorden mitt i gruvfältet, och flugit ner till dess botten för att undersöka hur detta väldiga tomrum hade uppkommit. Han hade fallit i förundran över de branta högar av slagg, som stodo runt omkring Stöten och gruvhusen och omgärdade dem som murar. Han hade sökt förklara för sig vad den lilla signalklockan, som slår ett kort, dystert ljudande klämtslag med jämna mellanrum hela året runt, hade att säga, och först och sist hade han undrat hur det kunde se ut nere under jorden, där kopparmalmen hade brutits i många hundra år och marken var så full av gångar som en myrstack. När det äntligen hade lyckats Bataki att få någorlunda god reda i allt detta, svävade han bort till den hemska stenöknen för att tänka efter varför det inte växte gräs mellan stenblocken, eller också begav han sig ner till Tisken. Denna sjö ansåg han för den underbaraste, som han någonsin råkat på. Hur kunde det komma sig, att den var alldeles utan fisk, och att dess vatten ibland, när det var upprört av storm, blev alldeles rött? Det var så mycket besynnerligare, som en stor gruvbäck, som föll ut i sjön, hade blänkande, klargult vatten. Han undrade på spillrorna efter förstörda byggnader, som lågo kvar på stranden, och på det lilla stället Tisksågen, som kunde ligga här omgivet av gröna trädgårdsland och överskuggat av träd mellan den öde stenöknen och den besynnerliga sjön.
