Dalalitteraturen.se

Författarporträtt

Carl von Linné föddes i Stenbrohults socken i Småland, där hans far var kyrkoherde. Han studerade i Lund och Uppsala, praktiserade som läkare i Stockholm och blev professor i medicin och naturalhistoria i Stockholm. Han deltog i bildandet av Vetenskapsakademien 1739 och blev dess förste preses. Linne adlades 1757.

Linné har kallats “Blomsterkonungen” och han är mest känd för sina vetenskapliga arbeten som han skrev på latin. Hans vetenskapliga storverk är Species plantarum 1753, där ca 8 000 växter finns systematiskt beskrivna.

Men han skrev också på svenska, en mustig och färgrik svenska, konkret och ofta drastisk och humoristisk. Mest kända är hans reseskildringar och anteckningarna av hans förläsningar i sexualkunskap Om konsten att tillhopa gå. I Nemesis divina (Gudomlig hämnd), som utgivits långt senare ger han exempel på gudomligt ingripande mot omoral och horeri. Hans reseskildringar finns tillgängiga i nyupplagor.

Sommaren 1734 reste Linné på uppdrag av landshövdingen i Falun genom Dalarna. Han noterade sina iakttagelser i en dagbok. Efter återkomsten gjorde han en sammanställning av de växtfynd han gjort i Flora Dalekarlica. Han stannade några månader i Falun och deltog i landshövdingens sällskapsliv. På så sätt blev han bekant med Sara Elisabet Moraea som han gifte sig med. Bröllopet hölls på svärföräldrarnas gård Sveden utanför Falun.
Siv Hågård

Några verk

Lefnadsminnen. Med tillägg af A. Ahnfelt
1877

Collegium medicum. Om sättet att tillhopa gå. Sexualföreläsningar/ av Carl
von Linné.
1979

Linné i Dalarna. Carl Linnaeus dagbok från resan i Dalarna 1734 med
åtskilliga stycken ur hans dalska och lapska floror, ur hans Diaeta
naturalis, Flora oeconomica, ur brev m.m.. En antologi sammanställd av
Bertil Gullander.
1980

Carl von Linnés Dalaresa. Efterord av Hans Krook
1984

Carl von Linné lappländska resa
2004

Carl von Linnés dalaresa
2004

Carl von Linnés Skånska resa/ (Inledning och redigering av Knut Hagberg)
2005

Carl von Linnés västgötaresa
2005

Carl von Linnés Öländska resa /( Utgiven och kommenterad av Bertil Molde;
efterskrift av Knut Hagberg)
2005

Carl von Linnés Gotländska resa. /( Utgiven och kommenterad av Bertil Molde;
efterskrift av Knut Hagberg)
2005

Nemesis divina. (Utgiven och kommenterad , samt med efterskrift av Knut
Hagberg)
2005

Citat

Ur Linné i Dalarna. Carl Linnaeus dagbok från resan i Dalarna 1734 med åtskilliga stycken ur hans dalska och lapska floror, ur hans Diaeta naturalis, Flora oeconomica, ur brev m.m. En antologi sammanställd av Bertil Gullander.

D. 4 Augusti.
–––
I dag var man i Lima kyrka, ty det var söndag. Kyrkan var av sten, av ordinär storlek.
Himmelen alternerte i dag med solsken och moln, samt regnade om aftonen. Notabelt var, vad man hörde refereras om vädret här i socknen, nämligen att här aldrig blås något annat väder än nordan och sunnan. Man kan ock lätt se orsaken, ty socknen ligger efter floden i norr och söder helt djupt, om vilken på bägge sidor ligger ett ganska höglänt land. När nu vädret kommer ifrån väster till öster, kan det ej stöta tvärt över emot bergen, ty det måste tränga sig i norr och sörr efter kanalen.
Man kom in i en fäbod, varest en anicula preparerade butyrum, hon var naken till navlan, då man såg att kroppen var långt vackrare än ansiktet, som av solen och svedjan förbrännes.
Vid pass 1/4 m. söder från kyrkan vid stranden där Äran faller in i Dalelfwen, finns en fin, vit argilla eller bleke, är ett vattuseg. Allestädes häromkring fanns ömnogt av den röda, utgravne och liksom med vågor utritade sandstenen, som här var långt tydeligare än man någonsin sett. De förmenas vara figurerta av något vatten, emedan de mycket liknade en sandaktig sjö- eller älvbotten, som på djupet av vågar bliver figurerader.
Björk växer fuller vid floden till någon kvantitet, men var dock ganska låg och liten, att man härav svårligen någon övervinna kunde. Tallväxt är stor, att man den ansenligaste timberstock för 8 styver köpa kunde.
Potatoes växte härligt så väl som andra rötter, e.g. Pastinaca, Daucus, Beta, Raphanus; även Levisticum, Lactuca etc. Ärter komma sällan till någon stadga. Bönor voro ej planterta. Sparris växte väl. Tobak lovades försöka nästa år av kyrkoherden. Lin blir ganska smått och alltså av få såddes.
Hampan var passabel. Fruktbärande trän äro här inga planterade. Vinbär växa här vilda, helst vid vattnet.
I floden finnas harr, id, lax, gädda, abbor, mört, sik, stävling, örlax med vitt och rött kött, kviddor (eller öltrytor, Malundensibus), ål, lake.
I Hormundsjön emellan Särna och Lima finnes braxen etc.
Folket har ej den förmån av jakt här som i Särna, ty fjällen sluter här, varest renarna gemenligen uppehålla.
Fisket är gott, både vinter och sommar.
Pediculus pulsatorius var här i prästgården ganska ymnig och kröp på alla väggar och knäppte som 50 böxesäcksur hängt på väggen.
– – –
År 1696 etc. till 1707 ser man av kyrkoböckerna här oräknelige många blevit döde av hunger. Refererades ock, att de härav nedfallne som dö skulle, då man i dem hällde litet mjölk, kvicknade upp och fingo litet liv, liksom de hade varit helt djupt insövde, sade sig allenast varit mycket matte och kraftfallne, att de näppeligen vetat, om de varit till eller ej.

anicula: gumma
butyrum: smör
argilla: lerjord
vattuseg: källåder
e.g. Pastinaca – Lactuca: t.ex. palsternacka, morot, beta, rättika,
libbsticka och sallat.
stävling: strävling, stäm
örlax med vitt och rött kött: forell och laxöring
kviddor: elritsor
Malundensibus: på Malungsmål
Pedicus pulsatorius: trol. dödsur, Amobium pertinax