Lundh, Paul 1890-1967
Författare, lyriker
Författarporträtt
Paul Lundh växte upp i ett folkskollärarhem i Sälen. Familjen hade särskilt livliga folkrörelsekontakter inom nykterhetsrörelsen. Paul fick arbeta med både skogs-och jordbruk. Energiska självstudier förde honom fram till studentexamen som privatist och 1917 kunde han avlägga folkskollärarexamen i Uppsala och blev även upptecknare för Dialekt- och folkminnesarkivet. Lärartjänst fick Paul Lundh i Hedemora, där han 1921-1956 var socialdemokratisk ledamot i stadsfullmäktige och dess ordförande 1939-1956. Han hade ett stort litteraturintresse och debuterade 1924 med diktsamlingen Med valkig näve. Ett litterärt gräl med Ivar Lo-Johansson vid tiden för denna debut utvecklades till en slitstark vänskap som varade hela livet. Paul Lundhs goda egenskaper som värd i Hedemora prisas av de många svenska författare som sökte sig till staden för att få träffa Martin Koch, pionjären inom arbetarlitteraturen. Man har talat om en särskild Hedemoraparnass som utom de två nämnda bestod av Kerstin Hed och Nils Bolander. Med några få undantag var det endast motiv från ungdomsåren i Sälen och övre Västerdalarna som inspirerade Paul Lundh och detta gäller både hans lyrik och prosa. Under 20- och början av 30-talet var han imponerande produktiv.
Hans främsta konstnärliga insatser finner man nog i novellsamlingarna som hade humoristiska inslag och kulturhistoriskt var väl genomarbetade. Inte sällan hade berättelserna också drag av arbetarskildringar från skog och jordbruk. Samlingarna Det ensamma folket utkom 1926 och Den eviga lustgården 1928. Men Paul Lundh fick inget riktigt genombrott som författare, vilket ter sig orättvist. Hans förlag Tiden avbröt samarbetet efter diktsamlingen Nära ting (1931). En ny författarvår förunnades Paul Lundh på gamla dar tack vare ett positivt samarbete med LTs förlag. Folklivberättelser från Dalarna (1952) innehåller gammalt och nytt. Fjällvind (1960) utgör hans poetiska testamente. Till det alltigenom nyskrivna hör intima barnskisser (1949 och 1956). Gerfast och kärleken (1954) är en intressant självbiografisk roman. Transtrandsbygden med sin älv djupt nere i dalen var ännu under Paul Lundhs ungdom nästan bortglömd där den låg långt från allfarvägen omgiven av väldiga skogar och karga fjäll. Hans författarskap kan sägas ge en historisk bakgrund till dagens turistparadis.
Verk
Med valkig näve [Dikter]
1924
I tunga nätter [Dikter]
1925
Det ensamma folket. Berättelser
1926
Kvinna av nåd [Roman]
1926
Hjärtat och marken [Dikter]
1927
Den eviga lustgården. Skisser och berättelser
1928
I dalaskog. Skildringar og dikt, forteljingar og småstubbar [Tillsammans med Haakon Garaasen ]
1929
Nära ting [Dikter]
1931
Ödemarkens hemlighet. Äventyrsbok för pojkar [Omslagstitel: Pojkarnas äventyrsbok julen 1933]
1933
Barn. Dikter
1949
Folklivsberättelser från Dalarna
1950
Kortfilm. Dikter
1951
Sånna är vi. Noveller
1952
Gerfast och kärleken. Roman
1954
Farfars ungar. Småskisser om barn och gammalt folk
1956
Fjällvind. Dikter i urval
1960
Citat
I diktsamlingen I tunga nätter ger Paul Lundh följande uttryck för sin längtan hem till Transtrandsbygden:
Mitt hem - det är Slogomes marker, där nävorna nicka
i snåren
och bullerblommorna buga för flugor och surrande bin,
det är ljungiga, böljande hedar och bäckarnas dans om
våren
och ormarnas smygande lekar och savande björkars vin.
Det är drillande, lustiga snäppor vid Stigarnas blommande vatten
och yster, vakande öring i Rönningens steniga sjö,
det är älgarnas hemliga möten på Brändornas slätter i
natten
och vakans och hakarnas visor från Tuvornas fattiga ö.Det är milslånga, farande åsar med böjda knotiga tallar
och gungande flyn och myrar och ensliga vidders ro,
det är röda levande stugor och gröna, leende vallar
och varma, valkiga händer och styrkande hopp och tro.
