Nilsson, Johanna
Författare
www.johannanilsson.com
Författarporträtt
Johanna Nilsson är född i Uppsala 1973. Familjen flyttade till Borlänge där hon växte upp, gick i skolan och började skriva. Efter studier i teologi och statskunskap i Uppsala gick hon Handelshögskolan i Stockhom och frilansade som journalist.
Johanna Nilsson debuterade 1996 med romanen Hon går genom tavlan, ut ur bilden, som är självbiografisk och handlar om hennes uppväxt, om mobbing och utanförskap. Boken blev mycket uppmärksammad och har översatts till flera språk. Johanna Nilsson är en ofta anlitad föreläsare i skolor och bibliotek. I samarbete med Rädda Barnen skrev hon en bok för lågstadiet Rädda klassen från ensamma vargar! och Fannys hemliga mening med livet för högstadiet. Hon har därefter skrivit flera uppmärksammade romaner och ungdomsböcker. De i utkanten älskande, en roman som kom 2005, håller på att filmatiseras.
Siv Hågård
Verk
Hon går genom tavlan, ut ur bilden
1996
Rädda klassen från ensamma vargar! Illustrationer: Tomas Lindell
1997
Flickan som uppfann livet. Roman
1999
Fannys hemliga mening med livet
2000
Robin med huvan
2001
Rebell med frusna fötter
2001
Konsten att vara Ela. Roman
2003
Alva och familjen Låtsas. Illustrationer av Eva Eriksson
2003
Pojken som botade sömnen
2005
De i utkanten älskande. Roman
2005
Jag är leopardpojkens dotter
2006
SOS från mänskligheten
2008
Janis den magnifika
2009
Francys evangelium (under pseud. Amanda Lind)
2010
Lilla Darling
2011
Francys testemente (under pseud. Amanda Lind)
2011
Gå din väg men stanna
2011
Citat
Så här börjar romanen De i utkanten älskande, som handlar om udda, ensamma människor och deras liv och längtan:
Det är ingen dag för passion. Luften är het och kvalmig och full av just det slags pollen som täpper till luftrören på Rosa, den yppiga somaliskan som tillsammans med sin man Viktor driver Kafé Utkanten nere vid kanalen. Det neonblå U:et och K:et i Utkanten har under natten plockats bort av någon lättroad slyngel, varför det nu står Kafé t anten. Vattnet är överblommat av alger och från en närliggande bilverkstad dumpas olja. Alkisen på bänken borta vid båtklubben har tuppat av, men ingen av de förbipasserande bryr sig. Hundar skiter, deras hussar och mattar skiter i att plocka upp, flugor surrar, solen gassar, fläkten i taket har gått sönder och Mirja, yngsta dottern, förorsakar ständig oro med sina korta kjolar, höga klackar och naiva tro på det inneboende goda i alla män.
Som om inte detta vore nog har Rosa nyss kommit i klimakteriet, vilket medför att hon svettas kopiöst och har våldsamma humörsvängningar, och med dagens post har Viktor fått besked om att han har en tumör i magen. Malign. Likväl är det passion som utspelar sig i köket bakom disken denna heta förmiddag. Rosa med uppdragen kjol och nerdragna trosor storlek 48. Viktor med blottad bakdel storlek 44. Rosas mörka ben sluter sig kring hans blekfeta rygg och de vällackerade naglarna tränger in i huden. Hon gnyr. Han stönar. Hon fiser och tjoar. Han suger på hennes hals. Hon nosar i hans armhåla och slickar i sig svetten. Han låter ett finger glida in i en fettvalk. Det kippar. Hon vänder sig om, greppar tag om den andra kanten och hasar fram och tillbaka medan han stöter i henne.
Någon står och ser på och blir påmind om sin ensamhet. Bea, stamgäst sedan fyra år. Blek, svartögd, magerlagd. Brun hästsvans hopdragen med en gummisnodd, luggen spretig och alldeles för lång, hon måste ständigt skjuta undan den. Spetsiga öron, nätt näsa, inget fel på de läpparna och hon borde visa den perfekta tandraden oftare. Hon ler mycket sällan, det är en brist hon har. Svarta kläder trots årstiden, höga fotvalv inuti ett par platta promenadskor, runt halsen ett enkelt kors i en guldkedja som en gång bars av hennes mamma. Gud är kärlek, sa prästen i kyrkan när hon ännu gick dit. Varför snålar Gud med kärlek till vissa, medan andra får mer än de orkar bära?
