Dalalitteraturen.se

Lyriker och psalmdiktare

Författarporträtt

Eva Norberg föddes och bodde de första åren i Ludvika, men flyttade efter några år med modern till Stockholm, där hon gick i skolan. Efter studier vid Sigtuna folkhögskola arbetade Eva Norberg på Diakonistyrelsens bokförlag tills hon gifte sig och blev prästfru. Hon började arbeta som bibliotekarie och pendlade på helgerna till sin farmors stuga i Sunnansjö, dit hon flyttade för gott 1985.

Eva Norberg debuterade 1941 med diktsamlingen Evig låga. Hennes texter har en religiös ton, hon skriver om vardagens liv och om naturupplevelser. Förutom flera diktsamlingar har Eva Norberg skrivit psalmer och kyrkovisor för barn samt översatt engelska julkoraler för körsång. Många av hennes egna verk är tonsatta och i 1986 års psalmbok återfinns flera av hennes psalmer.
Siv Hågård

 

Verkförteckning

Evig låga
1941

Tidig vår. Dikter
1943

Kvast. Dikter
1945

Vingen. Dikter
1951

Smide. Dikter
1954

Små ting och vanliga dagar. Ur dagboken
1957

Vänta mig, vingar. Dikter
1961

Var rädd om. Dikter
1966

Rya. Mönster och bindningar
1970

Hemma hos -,
1975

Tre rop
1975

Biktbarn. Dikter
1988

Samtidigt. En tankebok
1988

Rummet har ett fönster. Dikter i urval
1997

Citat

I följande strofer i dikten Som trodde de av Eva Norberg är de tillitsfulla dikesblommorna hotade av människans hänsynslös framfart:

De lyfter dem ännu
troskyldigt
vädjande
Rödsvingeln sina vippor
Daggkåpan sin pärla
Klövern sina skålar
av honung

som trodde de aldrig
en smitta
som trodde de
att saltet och spillet
fartfebern
mellan blommande diken
bara är ett sätt att skämta

tillfälligt

snart övergående

Människas sätt
att skämta

Så här lyder Eva Norbergs psalm 606 i avdelningen Barn och familj i 1986 års psalmbok:

Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn.
Han går på så mjuka sandaler.
Hans mantel är vävd av det lenaste garn.
Hans arm är så stark, hans doft är så ren.
Han känner var rot och var grop och var sten,
och han nynnar en sång,
som han gjorde en gång
till stjärnornas ljusa koraler.

Mitt barn, du är buren i Skaparens famn.
Han andas intill dig så nära.
Han håller omkring dig. Han känner ditt namn.
Han gråter med dig, han ler när du ler.
Du är aldrig ensam och oönskad mer,
för du hör honom till
Herren Jesus, som vill
till himmelens glädje dig bära.