Olofsson, Rune Pär
Författare, lyriker, präst
Författarporträtt
Ett frikyrkligt gotländskt småbrukarhem – det var starten i livet för Rune Pär Olofsson (f. 1926). Till diktandet nådde han via journalistik och studier i Uppsala, som förde fram till fil. och teol. kand. och prästtjänster i bl.a. Dalarna. Närmare bestämt Sundborn och Hosjö. Numera är han bosatt i Falun. Flera lyriksamlingar fanns i Olofssons litterära bagage innan han gav sig fiktionsprosan i våld. Själv ser han Morgonlandet (1967) som sin viktigaste bok, “en framtidsroman om Gud så-som fånge inne i den hinsides kyrkliga byråkratin”.
Historiska berättelser om svåra relationer i släkters och familjers liv blev Rune Pär Olofssons genre framför andra. Ungefär hälften av fyrtiotalet utgivna böcker är historiska romaner. Här möter en skrivarglädje som smittar av sig på hans stora publik. (Romanen Kopparberget, som är den mest sålda och lästa av hans böcker, trycktes i 90.000 exemplar.) Förankring i Faluns gruvmiljöer har trilogin Kopparberget (1976), Silverdalen (1977) och Guldgruvan (1978) från decennierna kring 1600. Tekniken att få igång romanmaskineriet är förträfflig: en förrymd yngling från annan ort söker arbete vid gruvan och blir vår vägvisare. Läsarna introduceras steg för steg i kopparstaden, följer huvudpersonen till krogar, marknadsplatser och ruskiga bostäder i Elsborg och upplever ett fasansfullt gruvras. Mellan den fredlöse ynglingen och en ung kvinna som står högre på samhällsstegen utvecklas en dramatisk kärlekshistoria. Även på andra sätt, genom ett skattfynd, avancerar huvudpersonen och tar sig upp i skiktet mellan gruvdrängar och riktiga bergsmän. Det ger författaren möjligheter till en viss socialhistorisk fördjupning i personteckningen, men själva den livfulla miljöskildringen är ändå den största behållningen.
Lars Furuland
Verk
Fågel med snabba vingar. Dikter
1949
Solhjul. Lyrik
1952
Skal av oskuld. Dikter
1957
Ny psalmbok?
1958
Och. Roman
1964
Möte. Roman
1966
Gud bevare oss för fältprosten!
1967
Morgonlandet. Roman
1967
Handbok för otrogna
1968
Tillsammans [Intervjubok om samlevnad]
1969
Ett mycket litet krig [Roman]
1970
Lyckans tärning. En familjeroman om ätterna Brahe och Sparre 1574-1584
1972
Argan list. En familjeroman om ätterna Brahe och Sparre 1584-1594.
1973
Ärans tinnar. En familjeroman om ätterna Brahe och Sparre 1594-1599.
1974.
Domens dag. En familjeroman om ätterna Brahe och Sparre 1599-.
1975
Mañana. Ett folklustspel eller en erotoman från Sveriges sydligaste skärgård
1975
Kopparberget [Roman]
1976
Silverdalen [Roman]
1977
Guldgruvan [Roman]
1978
Min lysande konung. En romanberättelse om Måns Nilsson på Aspeboda död 1534
1978
Blomsterkungen [Roman]
1979
“Där låg ett skimmer…” En sannsaga från Gustav III:s hov
1980
Min hjärtans aller käraste fränka. Roman om Ebba Brahe och Gustav II Adolf
1981
“…och ett oändligt hem”. Om Anders Frostenson och hans väg till den nya psalmen
1981
Ryggen fri [Roman]
1981
Lejonet från Norden. En roman kring Trettioåriga kriget
1982
Stormens skördar. En roman kring Trettoåriga kriget.
1983
Du tronar på minnen. En roman kring Trettioåriga kriget.
1984
En kung i varje tum. Roman om Oscar II
1987
Normandernas hövding [Roman]
1987
En passions historia. En roman
1988
Frejas katt och Marias svala. Roman från 900-talets Normandie
1989
Vad vet en solros om stjärnor? Dikter 1949-1988.
1989
Dynamitkungen. En roman om Alfred Nobel
1990
Ryssen kommer! [Roman]
1991
Apoteket i Falun 350 år. En jubileumsskrift om apotekens verksamhet i Falun under fyra sekler
1993
Emma – två gånger drottning. Ett kvinnoöde på 1000-talet [Roman ]
1993
“Halleluja, prostinnan!” En krans kyrkokomik
1996
Solens son [Roman]
1996
Hönan Hilda och tuppen Hugo [Barnbok]
1997
Talgoxen Torgny och hans vänner [Barnbok]
1998
Georg Stiernhielm – diktare, domare, duellant
1998
Bergmästaren. Krönikeroman. Del 1-2
2001-2002
Citat
Mannen som steg in genom dörren var gammal, långt skägg hade han, och håret hängde ner mot kragen. Käppyxan var inte enbart till lyst, för mannen haltade när han nu tog några steg fram för att hälsa på den nye bergmästaren. Hatten behöll han på; gjorde också alla de andra så, skulle det bli en ogenomtränglig skog av huvudbonader härinne. Det skulle inte vara mycket som de bakre leden såg av det som skedde framme vid bordet.
- Det här är Olof Marqvardsson i Kniva, även kallad Stiernhielm, berättade Olof. Så, detta var skaldens far!
Handslaget var fast och välkomnande hjärtligt. Så synade gamle Olof den nye bergmästarens klädsel, nickade godkännande och sa:
- Det fägnar mig att du är klädd som jag och ser ut som en bergsman i Dalom skall!
- Farbror skall vara så god att stiga fram till bordet, manade Olof.
- Jaja, muttrade Olof i Kniva ilsket, jag kan väl få hälsa på nya bergmästarn, utan sånt förbannat jäkt!
Visst ja, tänkte Lybecker, gruvrättens ledamöter skall sitta framme vid stora bordet. De är tjugofyra stycken, om nu alla är friska och nyktra nog i dag…
Så vällde de in, den ene efter den andre. Väldiga karlar med kindskägg och högburna huvuden, små vesselsnabba män som kunde ha varit av lappsläkt och som fnittrade när de handhälsade bergmästaren; unga, allvarsamma bergsmän med kortklippta skägg, barhuvade och klädda i långrock av senaste snittet; välgödda herrar i allongeperuk, guldstickad brun dräkt och vit långhalsduk med spetsbroderier; andra med i stort sett likadan klädsel med vida, gyllenglänsande kortstövlar andra åter i munkliknande fotsida kåpor och svart kalott. Hattarna på behöll rätt många, andra bar vida kalotter, på gränsen till baretter. Det var en brokig och böljande duk av allsköns dräkter, som vecklade ut sig inför Lybeckers ögon. Och det var namn, namn, många namn, och bergsmansgårdar och stadsdelar i Falun, från vilka de alla kom; han hade nog missat hälften, fast Olof Skrivare hade gjort vad han kunnat.
Ur Bergmästaren. Del 1.
