Stiernhielm, Georg 1598-1672
Georg Stiernhielm föddes i Vika som son till en bergsman. Han studerade i Tyskland, Holland och Frankrike, tjänstgjorde som lärare vid Västerås gymnasium och vid Collegium illustrae i Stockholm, blev assessor vid hovrätten i Livland och ägnade sig slutligen åt fornminnesinventering och språkforskning vid Antikvitetskollegium i Stockholm.
Stiernhielm har kallats den svenska skaldekonstens fader. Till skillnad från sina samtida diktade han på svenska och inte på latin och hans språkforskning resulterade 1643 i en svensk ordbok Gambla Swea- och Göta-måles fatebur.
Stiernhielms mest kända verk är eposet Hercules, en lärodikt för ungdom som har att välja rätt väg vid livets vägskäl. Han ville ge Sverige som nu var en stormakt, ett värdigt versepos på svenska.
Några verk
Hercules [fullt utarbetad och tryckt 1658]
, , 1648
Denna upplaga även utg. i faksimil för Svenska litteratursällskapets klassikerserie med efterskrift av Sten Lindroth och ordförklaringar av Carl Ivar Ståhle, Stockholm 1956
Georgi Stiernhielmi Hercules, jämte några andre swenska rim och dikter, som på andre sijden förmäles. Å nyo uplagde och tryckte …
Stockholm, , 1668
Musae Suethizantes, Thet är Sång-Gudinnor, Nu först lärande Dichta och Spela på Swenska …
Stockholm, , 1668
Stiernhielms Hercules. Med kommentarer [Utg. av Erik Noreen]
Lund, , 1936
Bröllopsbesvärs ihugkommelse. Illustr. av Sven Ljungberg
1948
Spel om Herculis wägeval af Georg Stiernhielm och Samuel Columbus [Utg. av Agne Beijer och Elias Wessén. Svenska författare, 21]
Stockholm, Svenska vitterhetssamfundet, 1955
Hercules. Jämte efterskrift av Sten Lindroth och ordförklaringar av Carl
Ivar Ståhle
1957
Stiernhielms Hercules. Med kommenter. Utgiven av Erik Noreen
1964
Dikter. I urval ochmed förord av Lars Huldén
Stockholm, FIB:s lyrikklubb: Tiden
1981
Samlade skrifter. Poetiska skrifter. Utgivna av Johan Nordström och Bernt
Olsson
1987
Herkules. Och Bröllopsbesvärs ihugkommelse. Företal av
Olof Lagercrantz
1990
Citat
I slutraderna av Herkules beskriver Stiernhielm livets gång och ålderdomen:
Ungdomens åhr uti brunst rasa fort/ som ejlande hwirfvel/
Åldren i miugg/ omärckt/ sacht-smijlande/ smyger i ställe.
Hwarföre gif god acht opå glaset/ at Tijden i hwimsku/
Ey löper hän: men Lär/ och Gör hwad gott är i tijda.
Tänck hwad et osnygt Diur/ en gammal/ och dygde-lös Man är.
—–
Sådan är Menniskio kropp: när åldren kommer/ och åhren
Krökia din hals och rygg; både händer/ och hufwdet darra/
Knän blifwa styf/ din foot han waklar/ och måstu på sidston
Treefotat hielpa dig hän/ som barnen i börian/ å fyre;
Winter-blommor opå din kinn/ som safftlöse plantor/
Groo/ och gråna med hast: och Hösten i hufwdet hyser;
Håren flyta dig af/ som wisnade lööf vtaf Aspen/
Skallan snöd blijker ut/ der nu spela krusade lockar;
Tänderne fall’/ och fahlna där hän/ de qwarlefde stumpar/
Winn inte mala sin mäld; men målet de märkliga stympa;
Örone döfna sin koos/ och hörslen hon tapar/ och tyner/
Ögonen dunkla sin koos/ och synen molnar i mörkre;
Kraffter och alt fyker hän/ och döden kijkar ur ögon:
Wett/ och Sinne gå bortt; fördwälmas i dwaas/ och i glömsko;
Döden är yttersta målet/ i dy wij samkas/ och ändas.
