Dalalitteraturen.se

Ärkebiskop, ledamot av Svenska Akademien, författare

Johan Olof Wallin föddes i Stora Tuna. Efter magisterpromotion och prästvigning gjorde han en lysande karriär och slutade som ärkebiskop.

Som författare började Wallin med översättningar av latinska poeter, bl.a. Horatius och skrev också egna kvicka tillfällighetsdikter och visor. Så småmingom övergick han till psalmer och religiösa och historiska dikter och fick 1805 Svenska Akademiens stora pris för en dikt om Gustaf III. Kort därefter blev han själv invald i akademien. Johan Olof Wallin utmärkte sig också som talare och har efterlämnat en ansenlig mängd predikosamlingar och högtidstal.

Sin största berömmelse fick dock Wallin för sin insats i psalmbokskommittén. I 1819 års psalmbok är mer än hälften nydiktade eller översatta och omarbetade psalmer av Wallin.
Var hälsad sköna morgonstund, Var är den vän och Din klara sol går åter upp är exempel på kända och älskade psalmer av Wallins hand. I vår nuvarande psalmbok från 1986 återfinns 76 psalmer av Wallin.

Bland hans övriga litterära verk märks Hemsjukan och Dödens ängel, som han skrev under koleraepidemin och där det medeltida dödsdansmotivet varieras på ett mäktigt och suggestivt sätt.
Siv Hågård

Verkförteckning

Öfversättningar från latinske skalder (Horatius och Vergilius)
1806

Början till öfversättning af Eneiden, jemte några smärre poemer
1808

Uppfostraren. Lärodikt av Johan Olof Wallin. Skaldstycke,
som vunnit stora priset år 1805
1808

Psalmer. Af Joh. O. Wallin. Fortsättning
1809

Psalmer. Af Joh. O. Wallin
1811

Ode till h.k.h. kronprinsen, uppläst af svenska akademiens direktör
den 20 december 1813
1813

Skandinavisk sång/ November 1814
1814

Förslag till svensk psalmbok
1816

Vitterhets-försök av J. O. Wallin
1821

Samlade vitterhetsarbeten. Del 1 - 2
1847 - 1848

Dödens engel. Illustrerad av  C. Larsson
1880

Musiktryck
Vestmanno-dala-sång. Gammal engelsk mel. arrang. Anders Jobs; orden av J.O.
Wallin
1932

Citat
Här följer några strofer ur en av Wallins mest älskade psalmer i 1819 års psalmbok:

Hwar är den Wän, som öfver allt jag söker?
När dagen gryr, min längtan blott sig öker;
När dagen flyr, jag än ej honom finner,
fast hjertat brinner.

Jag ser hans spår, hwarhelst en kraft sig röjer,
En blomma doftar och ett ax sig böjer;
Uti den suck jag drar, den luft jag andas,
Hans kärlek blandas.

Jag hör hans röst, der sommarwinden susar,
Der lunden sjunger och der floden brusar;
Jag hör den ljufwast i mitt hjerta tala
Och mig hugsvala.
—–
Ack! När så mycket skönt, i hwarje åder
Af skapelsen och lifwet, sig förråder,
Hur skön då måste sjelfwa källan wara,
Den ewigt klara!

Dikten Dödens engel inleds med följande strofer:
I Adams barn, som af jorden födens,
Och vänden åter till jorden om!
I ären mine, I ären dödens,
Allt sedan synden i verlden kom.
Jag står i öster
Och når till vester;
Och tusen röster,
I tidens gäster!
Jag bär till eder med Herrans ord
Från luft och lågor och haf och jord.

I bon och byggen, som sparfvar bygga
Sitt bo i sommarens gröna lund.
De sjöngo glada, de sutto trygga
I trädens löfviga skygd, en stund:
Men fågla-nästen
Ej profvet höllo.
När deras fästen
För stormen föllo – –
Och tyst blef sången, och sjöngs ej om,
Och glädjen, gången, ej återkom.

I gån och sucken, som dufvor sucka,
För morgondagen, som I ej sett,
Då oförtänkt, som en fallets lucka,
Sig jorden öppnar för er med ett –
Och I försvinnen –
Och edra minnen
Försvinna sedan –
Och nytänd måne ur silfversky
Ser andra komma – och andra fly.

I sväfven lätta i dansens ringar,
I stojen yra i nöjets lag,
Och myrten blommar, och lyran klingar….
Men öfver tröskelen stiger jag:
Då stadnar dansen,
Då sänkas ljuden,
Då vissnar kransen,
Då bleknar bruden.
Och sorg är änden, som skriften sagt,
Uppå all glädje och glans och makt.
– – –