Werkmäster, Johan
Författare
johan.werkmaster@telia.com
Johan Werkmäster (f. 1955) är född och uppväxt i Falun men bor sedan många år i Göteborg, där han studerade litteraturvetenskap och doktorerade 1990 med en avhandling om Pär Rådström.
Johan Werkmäster debuterade som skönlitterär författare 1983 med novellsamlingen Den kvarglömda överrocken. Han är verksam som frilansjournalist och skriver om resor, framför allt i Frankrike, och kulturella och kulinariska upplevelser under dessa. Han har gett ut flera reseskildringar. En viktig del i hans författarskap är LL-böcker, dvs lättlästa böcker för läshandikappade. Han har dels omarbetat ett stort antal klassiker och andra litterära verk och dels skrivit egna LL-böcker ofta illustrerade av Boel Werner. Vår verkförteckning tar endast upp hans egna böcker men inga av hans många bearbetningar.
Siv Hågård
Verk
Den kvarglömda överocken. Berättelser
1983
Tillvarons främlingar. Essäer om Pär Rådströms författarskap
1984
Mellan krigen. Roman
1985
Jag har målat Mont Blanc och andra berättelser
1988
En naken karl. LL-bok
1988
Nederländsk prosa. Utvecklingen efter 1945 samt kommenterad boklista
1989
Låt leva sommarens svala. Noveller, artiklar och kåserier. Av Pär Rådström i urval av Johan Werkmäster
1990
Nattfåglar och flygfän. Två berättelser
1990
Kyss mig! LL-bok
1991
Längs franska vägar
1994
Älskade Kalle! LL-bok
1995
Decembervärme. En berättelse om resor
1995
Strövtåg i franska landskap
1997
Hacka hål
1998
En naken karl i Paris. LL-bok
1999
Frankrike – när och fjärran
2001
I Frankrike. Berättelser om resor, njutningar och smärre äventyr
2002
Flanören. Berättelser om resor
2004
Konsten att konversera en dam samt konsten att skriva litteratur. LL-bok
2005
En naken karl firar jul. LL-bok
2007
Selma Lagerlöf: liv, lust och litteratur. LL-bok
2008
Citat
I boken Flanören berättar Johan Werkmäster om hur han tillbringade en tid i det lilla fiskesamhället Ericeira en bit nordväst om Lissabon:
“Hos senhora R är jag i goda händer. Under min höstmånad i Ericeira pysslar hyrestanten om mig med en allt mer påtaglig moderlig omsorg. Eftersom hon i alla fall kommer upp med en tallrik soppa eller en bit omelett snart sagt varje afton, tyckte jag att det var lika bra att föreslå att hon lagar alla mina kvällsmåltider – givetvis mot en rimlig ersättning. Det gick senhora R omedelbart med på. För henne innebär en rimlig ersättning att hon får betalt för råvarorna. Hon slår ifrån sig när jag säger att hon måste ha betalt för sitt arbete också.
– No, senhor Sjåann, säger hon. Varför skulle jag ha det? Jag lagar ju ändå mat åt mig själv.
Då och då tvingar jag ändå på senhora R en extra slant. Vi har kommit överens om att det ska vara fisk varannan dag och kött varannan. Jag har med emfas poängterat att jag inte tycker om inälvor.
– No partes interior, säger jag , pekar åt magtrakten till och hoppas att senhora R förstår vad jag menar.
Det gör hon. Hon tycker inte heller om lever, mage och njure. Plötsligt
räcker hon ut tungan.
– E no lingua, säger hon och pekar.
– Nej, ingen tunga, svarar jag bestämt.
Senhora R nickar. Då är vi överens om maten.
