Yvell, Erik
Författare, förläggare, bibliotekarie
Författarporträtt
Erik Yvell (f. 1944) är uppväxt i Borlänge, vilket märks i flera av hans böcker med “bruket” i centrum för skildringarna. I yrkeslivet var Yvell länge en mångsysslare. Bland annat har han arbetat inom skogsbruket och gått på skogsskolor. Men den skogliga banan övergavs sedan han bevistat Malungs folkhögskola 1963–64. Och till slut hittade han rätt när han blev filialföreståndare för ett folkbibliotek. Numera är han utbildad bibliotekarie, adress Gagnef.
Erik Yvell började med prosaskisser från skogsarbetet som han hade lämnat. Följdriktigt fick debutboken heta Slutavverkat (1980). Ytterligare en prosasamling på LTs förlag, novellerna Ekon från bruket (1984), hann Yvell få ut, innan hans landsbygdsinriktade förläggare började avveckla. Därefter har praktiskt taget alla hans böcker utkommit på eget förlag, Bokboden i Gagnef, som också givit namn åt en kvartalstidskrift startad 1987.
Med sin lakoniska stil och sina knappa, kådluktande formuleringar kan Yvell liknas vid en träsnidare. Han täljer i ämnen som ingen brytt sig om att bearbeta. Med lågmäld människokärlek, en smula socialistiskt och kristet präglad, tecknar han de vilsegångna och undanskuffade i samhället. I Bruksort (1991) möter en arbetarmiljö strax efter andra världskriget, närmast ett anonymt Borlänge. En viss bruksanda sätter sin prägel på nästan allt kroppsarbete. “Bruket” med sitt grepp över orten är i Yvells senare böcker på väg att bli nära nog ett symboliskt begrepp. Ungefär samma bakgrund skymtar i den starkt personliga och märgfulla diktsviten Farsan (1996). Genom sin absoluta äkthet har den vunnit välförtjänt beröm som en originell förnyelse av proletärpoesin.
Lars Furuland
Verk
Slutavverkat. Prosapoem
1980
Färdkost [Dikter (Dalarnas författarförbunds lyrikserie. 14)]
1982
Ekon från bruket. Noveller
1984
Brukspoesi [(Dalarnas författarförbunds lyrikserie. 19)]
1986
Birgitta Lillpers [Uppsats]
1989
Strax innan världsbranden. Berättelser
1990
Bruksort. Kortprosa
1991
Assint
1992
Hanna och kaninerna en snöig vinterdag [Ill. av författaren. (Barnbok)]
1992
Bilder från Gagnef [Foton Ragnar Nyberg]
1992
Jättar, tics och spikpotatis. Berättelser för ungdom
1993
Udda; glömda [Essäer]
1994
Midsommaraftonen 1434. Berättelse [Teckningar Georg Andersson]
1995
Farsan [Dikter (i urval av Stig Andersson)]
1996
Om lyckan hos Sisyfos, Rivar-Bohm och Stig Dagerman [Uppsatser om litteratur ]
1997
Fi rutti: åvarsli stäckut från Gagnef [red. Erik Yvell]
1997
Fläsk och potäter: berättelser
1998
Trallgök och munväder
1999
Fåglar
2000
Hemmanet vid bäcken
2001
Cidden, Molly, Wide - och många andra
2001
Nåssånär: smilfisar från Gagnef
2001
Hispan
2005
Anakoreten
2006
Den pölen gör mej huvudbry
2007
Utanför börsnoteringen
2010
Citat
Älven slog här näranog knut på sig själv. Fåran grävde sig sekel för sekel djupare ned, skrapade gråbergets sidor glatta. Fyra forsar trängdes samman inom ett par fjärdingar. Vattnen i selen froggade, som hade de i forsfallen blandats med tvålflingor. När kopparn bröts ur gruvan i socknen intill, strandade man kolflottar norr om översta fallet, vid forsarnas huvud. Ett par mansåldrar innan forspaddling blivit en välfärdens snobbsport började man spånta vid anlägget. Man skulle förvandla flodens kraft till räntabel elektricitet.
Intill strömmen vid den nedbrända fogdeborgen kunde man skåda stabbläggarnas idoga möda med att axla exportplank. I socknens skogar övergavs den ena småhyttan efter den andra, hyttaken vittrade snart sönder. Man tämjde forsarna, pressade vatten genom turbiner.
En av arbetardiktens pionjärer deltog i laget vid det mellersta anlägget. Som tonåring hade han i vredesmod lämnat hemmet i norr efter ett handgemäng med fadern. Skrivandet hade begynt med små radnotiser vid ett kraftverk, där västgötsk slättbygd möttes av skog och berg. Nu bar han i ränseln några romaner, hopskrivna på kojbord, där kortlappar och snusaskar vandrat ogenerat över bläckhorn och manus och utspillt kronbrännvin bulnat de fint linjerade arken. Stor som en jätte var han i liv och dikt, ändå sällsynt sällan läst av dem, som han diktade om. Bar måhända på fler epitet än han ägde tillgivna läsare.
Här vid mjälgen av nedersta forsen växte brukets tegelfasader. Röken bolmade roströd, sotflagor singlade ned. Kasernerna stod måttfullt radade efter den lilla lutan upp mot herrgården, som en gång timrats ned och forslats med slädar från hyttan i skogen.
Ännu i seklets barndom betade kossor på strandbrinken. Silikos var bland bruksfolk ett välkänt begrepp. Lungsot och stendammslunga hörde hyttan till, liksom länge vägglus och barnrikedom.
Mitt under kriget förvandlades bruket till stad. Den faluröda egnahemsbyn blev den största arbetarägda i landet. Sanatoriet på bergkanten brann strax efter kriget.
Ut på den bördiga slätten sträckte sig staden med åren längre och längre. Länge fredade berg med säregen biotop blev småningom skidparadis för fartblinda snabbklippare med stålkantade laggar -
Ur Bruksort
