Författare
Författarporträtt
Fr.o.m. 1981 har Maj-Britt Nergård (f. 1933) skrivit historiska romaner om Bergslagen. Hennes uppväxtort Riddarhyttan ligger innanför Västmanlandsgränsen, men i hennes litterära landskap är länstillhörigheten knappast betydelsefull. För Nergård är Bergslagen ett överordnat geografiskt begrepp och källmaterial även från Ludvikabygden har blivit viktigt i hennes senare böcker. Numera är hon också bosatt i Ludvika. Flickan från Garmakartorp, debuten från 1981, har en förebild i författarens farmors farmor. En direkt fortsättning utgör Livsknuten (1983), förlagd till 1830-50-talen då gruvdriften var drabbad av olyckor.
Läs resten av det här inlägget »
Författare
Författare, lyriker
Författarporträtt
Paul Lundh växte upp i ett folkskollärarhem i Sälen. Familjen hade särskilt livliga folkrörelsekontakter inom nykterhetsrörelsen. Paul fick arbeta med både skogs-och jordbruk. Energiska självstudier förde honom fram till studentexamen som privatist och 1917 kunde han avlägga folkskollärarexamen i Uppsala och blev även upptecknare för Dialekt- och folkminnesarkivet. Lärartjänst fick Paul Lundh i Hedemora, där han 1921-1956 var socialdemokratisk ledamot i stadsfullmäktige och dess ordförande 1939-1956. Han hade ett stort litteraturintresse och debuterade 1924 med diktsamlingen Med valkig näve. Ett litterärt gräl med Ivar Lo-Johansson vid tiden för denna debut utvecklades till en slitstark vänskap som varade hela livet. Paul Lundhs goda egenskaper som värd i Hedemora prisas av de många svenska författare som sökte sig till staden för att få träffa Martin Koch, pionjären inom arbetarlitteraturen. Man har talat om en särskild Hedemoraparnass som utom de två nämnda bestod av Kerstin Hed och Nils Bolander. Med några få undantag var det endast motiv från ungdomsåren i Sälen och övre Västerdalarna som inspirerade Paul Lundh och detta gäller både hans lyrik och prosa. Under 20- och början av 30-talet var han imponerande produktiv.
Läs resten av det här inlägget »
Författare
Författare, lyriker
Författarporträtt
Carl Larsson i By är bondsonen från Dalabergslagen som blev författare och hembygdsforskare. Han nådde sent fram till ordnade studier. Först tjugosex år gammal kom han iväg till Fornby, Dalarnas första folkhögskola. I övrigt gick hans bildningsväg över IOGT. Han inspirerades även av Dalarnas ungdomsmöten och blev denna rörelses främste unge skald genom taktfasta dikter i pressen och debutboken By och bonde (1906). Välkänd är särskilt “Dalarnes ungdomsmarsch” med sin revelj: “Nu är tid sätta stora klara klockor i gång”. Genom språkrytm och dialektuttryck från dalabergslagsmålet påminde Carl Larssons dikter om Karlfeldts. Rädslan för att oriktigt uppfattas som epigon bidrog nog till att “By-Carl” övergav lyriken efter sin tredje diktsamling med den talande titeln Den sista kärven (1914).
Läs resten av det här inlägget »
Författare
Författare
Författarporträtt
Martin Koch växte upp i småborgerliga förhållanden på Söder i Stockholm. Fadern som var en bohemisk konstnärsnatur övergav sin familj. Martin sattes av modern i Södra latin men lämnade läroverket 1899 och sökte in vid konstnärsskolor. Som yrkesmålare under flera sommarlov och genom nykterhetsrörelsens sociala arbete lärde Koch känna byggnadsarbetarnas villkor. Han trolovade sig med en arbetarflicka som avled i lungsot, ett tragiskt förlopp som han gestaltat i prosadebuten Ellen (1911).
Martin Kochs berömmelse vilar främst på tre stora romanbyggen åren 1912-16 med skickliga inslag av reportage. Strejkberättelsen Arbetare (1912) handlar om ett arbetarkollektiv i strid med byggentrepenörer. Norrlandskrönikan Timmerdalen (1913) tecknar människoöden under exploateringen av bondesamhällets skogstillgångar. I Guds vackra värld (1916) analyseras storstadens kriminalitet och prostitution mot bakgrund av en stort anlagd skildring av gammaldags bonde- och bruksliv i Bergslagen. Kochs följande böcker Fromma människor (1918) och Legend (1920), som behandlade religiösa frågor, mottogs svalt av kritiken. Då begav sig Koch 1920 som frilansskribent till Paris, där han förde en bohemisk tillvaro. Ett nytt rotfäste i tillvaron fann han 1928 på Lagmansgården i Hedemora. Hit sökte sig under 30-talet en rad unga arbetardiktare för att hylla den gamle mästaren. I staden eller dess omgivningar fanns dessutom flera aktiva daladiktare (Paul Lundh, Kerstin Hed och Nils Bolander) som umgicks med Martin Koch och brukade kallas för Hedemoraparnassen.
Lars Furuland
Läs resten av det här inlägget »
Författare
Diktare, språkkonstnär
Författarporträtt
Erik Axel Karlfeldt framstod tidigt som Bergslags- och Dalalitteraturens myndige klockarfar. Hans ställning inom den svenska litterära institutionen var på 20-talet så stark att en litteraturforskare som Victor Svanberg 1928 varnade för “Karlfeldtsfaran” i en ofta omtryckt uppsats. Faran skulle ligga i att en rad svenska diktare med Karlfeldt i spetsen ägnade sig åt återblickande idylldiktning. I stället krävdes tidsmedvetande och politiska ställningstaganden, hävdade Svanberg. Karlfeldts status i den litterära institutionen blev bekräftad genom Svenska akademiens beslut att postumt tilldela sin avlidne sekreterare 1931 års nobelpris.
Läs resten av det här inlägget »
Författare
Poet, författare, kompositör, pianist, ackompanjatör, radioproducent
http://dalalitteraturen.se/content/wp-content/uploads/2007/07/Bengt-Emil-Johnson.flv
Bengt Emil Johnson talar på Bok & Bibliotek, Göteborg 2009.
Författarporträtt
Med en underfundig formulering har någon utnämnt Bengt Emil Johnson till professor i Saxdalens natur och filosofi. Och förvisso är det så, att han var starkt bunden till sin hembygd Västerbergslagen och kände den utan och innan. Saxdalens träd, fåglar och stenblock är återkommande motiv. Efter studier i piano och komposition började Bengt Emil Johnson för trettio år sen på radion.
Inspiration från nutida musik märks ofta i den långa rad av diktböcker som inleddes med Hyllningar (1963). Genom gränsöverskridande experiment i olika medier utvecklade han sin speciella form av “konkret” poesi, där otaliga ljud- och språkelement utnyttjas. En hel del experimenterande lyrik har han och sångerskan Kerstin Ståhl fört fram genom avancerade framträdanden.
Läs resten av det här inlägget »
Författare
Författare, lyriker
Författarporträtt
Under 1930-40 talen var Johan-Olov Johansson vår mest kände bruksarbetarskildrare. Han hade vuxit upp i en smedsfamilj i Horndal. Sedan han blivit utlärd smed gjorde han folkrörelsekarriär: 1908 ombudsman i Järn- och metallarbetareförbundet, redaktör för fackförbundstidningen osv. Den stabila gestalten med sin prydliga mustasch hade en humoristisk berättarådra. Hans sjungande bergslagsmål hördes landet runt genom uppläsningar i radion och han blev Johan-Olov med hela folket. Sammanlagt utgav han ett femtontal böcker. Ett huvudmotiv var själva smedsarbetet som han beskrev med betoning på lagarbetet. Visst berättar Johan-Olov om arbetare som förolyckas eller knäcks av det tunga arbetet. Men några slavar ser han inte utan nästan bara folk med stolthet och resning. Krutgubbar (1938), Kärnfolk (1940), Flammornas folk (1949) är några titlar på hans berättelsesamlingar.
Läs resten av det här inlägget »
Författare
Författare, journalist
www.elvirabirgitta.se
http://dalalitteraturen.se/content/wp-content/uploads/2007/07/Elvira_Birgitta_Holm.flv
Ett samtal med Elvira Birgitta Holm på Bok & Bibliotek, Göteborg 2010.
Författarporträtt
Elvira Birgitta Holm, f. 1945, gjorde sig känd som en driven småstadsjournalist i Borlänge. Under studietiden skrev hon kåserier i Borlänge-Tidning med rubriken “Ligga i Uppsala”. Debuterade gjorde hon tillsammans med en mera garvad journalistkollega, barn- och ungdomsboksförfattaren, tillika kulturredaktören, Hans-Eric Hellberg. Holm tillhörde för övrigt de författare som tidigt fick känna luft under vingarna i Hellbergs spalter. Under 1960-talet var Borlänge-Tidnings kultursida en av landets intressantaste.
Elvira Birgitta Holm är i sina ungdomsböcker som Ensam, Karl-Ludvig och Tillsammans en rörlig och rapp skildrare av unga människors känsloliv och förhållanden i ett urbaniserat, samtida samhälle. Hon beskriver den första kärlekens vånda på ett hudnära sätt, och är inte främmande för att beskriva ett kärleksförhållande mellan homosexuella eller att skildra pojkar som kommit på glid, som i Åskpojken. Holm lämnar ingen i sticket. Hon vet hur det är att vara ung, att finna glädjeämnen och gå på nitar.
Läs resten av det här inlägget »
Författare
Författare
Författarporträtt
Anna Maria Eriksson, känd under författarnamnet Maj Hirdman, föddes i Norberg där fadern var gruvarbetare. Hon växte upp under svåra förhållanden och blev tidigt faderlös. I de ungsocialistiska klubbarna i Avesta och Stockholm lärde hon känna sin blivande make Gunnar Hirdman som med tiden blev en av de ledande inom ABF. Maj Hirdman hade under 1910-talet att kämpa med fattigdom, sjukdom och tyngande moderskapsplikter. Hon fick hjälp att genomgå en sommarkurs 1911 på Hampnäs folkhögskola. Den delvis självbiografiska debutromanen Anna Holberg (1921) bearbetar en svår personlig problematik, bl.a. förlusten av ett barn. Huvudpersonen är en upprorisk flicka med anarkistiska idéer. I berättelsesamlingen Maja i Dalarna (1930) och romanen Alla mina gårdar (1958) skildrar hon sitt arbete, bl.a. som piga på bondgårdar i södra Dalarna.
Bäst lyckas Maj Hirdman med mödragestalter och ungflicksporträtt ur arbetarklassen. I den självbiografiska romanen I törn och blomma (1944), som är ett av hennes starkaste verk, bygger hon på minnen av ett ungt äktenskap åren före och under första världskriget. Hon har också tagit upp bergslagsmotiv i två historiska romaner, Uppror i Järnbäraland (1945) med kvinnoperspektiv på den omtalade Norbergsstrejken 1891-92 samt Kamrater utan fana (1955). Männens rationella politiska förnuft bryts i Maj Hirdmans böcker mot ivriga kvinnostämmor som vill förändra världen. En viktig insats gjorde hon genom att föra in den muntliga berättarkulturen från det gamla bondesamhället i litteraturen.
Lars Furuland
Läs resten av det här inlägget »
Författare
Lyriker
Författarporträtt
Kerstin Hed från Hamre äng utanför Hedemora är Sveriges och Nordens mest genuina kvinnliga bondelyriker. Hon har inte mindre än ett femtontal diktsamlingar på sin opuslista, bl.a. Arv (1923), Bergslag (1934) och Ord från de stumma (1952). På gamla dar samlade hon också ihop sina minnen till en prosavolym Glimtar över Sotdalarna (1958). Hennes flicknamn var Hilda Fredriksson och som bondhustru hette hon Hilda Olsson. Men skaldenamnet Kerstin Hed antogs redan från debuten 1913 med diktsamlingen Från stigarna. Det lär vara inspirerat av hemgården Kers och den närbelägna bergslagsstaden Hedemora. Viktigt för Kerstin Heds utveckling blev en tre månaders sommarkurs på Tärna folkhögskola 1909. På den tiden fick de flesta kvinnliga eleverna nöja sig med sådana kortkurser. Ändå blev Tärna-tiden till ett livsavgörande möte med diktens, sångens och folkhögskolans värld. Hon skulle hela livet bevara nära kontakter med både Tärna och Fornby folkhögskolor.
Läs resten av det här inlägget »
Författare
